VHF-radio på båt – tillstånd, SRC, DSC och kanal 16

En fast eller handhållen VHF-radio är ett viktigt komplement till mobiltelefonen på sjön. Den stora skillnaden är att VHF är byggd för marin radiokommunikation: ett anrop kan höras av fartyg och stationer i området, och en DSC-utrustad radio kan skicka ett digitalt nödanrop med båtens identitet och, när position finns tillgänglig, positionen.

För svensk fritidsbåt behöver du skilja på två saker. Båten behöver radiotillstånd från PTS och den som använder radion behöver ett kompetensbevis. För fritidsbåtar är det normalt SRC-intyget som är relevant. PTS kan utfärda radiotillståndet innan du har intyget, men radion får inte användas förrän användaren har rätt kompetensbevis.

Vad är marin VHF?

VHF står för Very High Frequency. Marin VHF använder särskilda kanaler för kommunikation mellan fartyg och mellan fartyg och landstationer. Systemet är standardiserat och fungerar oberoende av mobilnätets basstationer.

Räckvidden är i huvudsak beroende av fri sikt mellan antennerna. En bra monterad antenn högt upp ger därför normalt betydligt bättre räckvidd än en handhållen radio nära vattenytan. På en segelbåt sitter den fasta antennen ofta i masttoppen; på motorbåt placeras den så högt och fritt som installationen tillåter.

VHF ersätter inte utkik, sjökort eller annan navigation. Den är ett kommunikationsverktyg.

Bild: Fanny Schertzer, Wikimedia Commons · CC BY-SA 2.5.

Radiotillstånd från PTS

Post- och telestyrelsen anger att det krävs tillstånd för att använda VHF-radio i fritidsbåt. När tillståndet utfärdas får båten den radioidentitet som behövs för stationen. För fritidsbåtar som inte är registreringspliktiga tilldelar PTS även anropssignal.

Har radion DSC behöver du ett MMSI-nummer. MMSI fungerar som stationens digitala identitet och programmeras in i radion. Kontrollera därför tillstånd och MMSI innan du börjar använda en begagnad VHF eller flyttar utrustning mellan båtar.

Aktuella regler och ansökan finns hos PTS – Båtradio, VHF i fritidsbåt.

SRC – intyget för användaren

För att få använda VHF-radion krävs enligt PTS ett kompetensbevis. För vanlig fritidsbåt är Short Range Certificate, SRC, den normala utbildningen för VHF med DSC.

Utbildningen handlar inte bara om att kunna trycka på sändknappen. Du behöver förstå bland annat anropsrutiner, nödtrafik, kanalval, prioritering mellan olika typer av meddelanden och hur DSC används.

Det är särskilt värdefullt att öva innan en nödsituation uppstår. En radio som bara finns ombord men som ingen kan använda under stress ger betydligt mindre säkerhetsnytta.

Kanal 16 och nödanrop

Kanal 16 är den centrala internationella kanalen för nöd-, il- och säkerhetstrafik samt inledande anrop. Ett vanligt samtal ska inte fortsätta längre än nödvändigt på kanal 16; när kontakt är etablerad flyttas trafiken till lämplig arbetskanal.

Vid omedelbar och allvarlig fara används MAYDAY. Med DSC-radio kan ett digitalt nödanrop först sändas med nödknappen. Därefter följer rösttrafiken med den information räddningen behöver.

PTS beskriver DSC som ett system där radion kan skicka fartygsidentitet och position. För att positionen ska följa med automatiskt måste radion ha egen GPS eller vara korrekt ansluten till en positionskälla.

Koppla DSC-radion till position

En vanlig svag punkt i äldre installationer är att radion visserligen har DSC men saknar aktuell position. Kontrollera efter sjösättning att radion verkligen visar korrekt latitud och longitud.

Det kan lösas med:

• VHF med inbyggd GNSS/GPS,
• dataanslutning till plotter eller annan positionskälla,
• eller manuell positionsinmatning på utrustning som stöder det.

Efter byte av plotter, radio eller nätverkskomponent bör kopplingen kontrolleras igen. Ett digitalt nödanrop med korrekt position är mycket mer användbart än ett anrop där räddningen först måste fastställa var båten befinner sig.

Fast VHF eller handhållen?

En fast radio är normalt bäst som huvudradio eftersom den kan använda båtens högre antenn och matas från båtens elsystem. En handhållen radio är däremot ett bra komplement och kan följa med i jolle eller livflotte.

För längre eller mer utsatt färd är kombinationen robust: fast radio för räckvidd och handhållen reserv om huvudsystemet eller båtens strömförsörjning slås ut.

Tänk på att en reservradio behöver laddat batteri och bör förvaras så att den går att få tag på även om sittbrunnen fylls med vatten.

VHF och mobiltelefon kompletterar varandra

Transportstyrelsen rekommenderar att mobiltelefonen är fulladdad och förvaras vattentätt och lättåtkomligt. Mobilen är ofta det snabbaste sättet att ringa 112 nära kusten.

VHF har samtidigt en annan styrka: andra fartyg i närheten kan höra relevant nödtrafik och hjälpa till innan en resurs från land hinner fram. Därför är det klokt att se VHF och mobil som två olika säkerhetslager i stället för som konkurrenter.

Läs även vår guide om nödsignaler till sjöss och sjövägsregler för fritidsbåt.

Kontrollera radion före säsongen

Gör en enkel funktionskontroll innan första längre turen:

• kontrollera att radiotillstånd och MMSI hör till rätt båt,
• verifiera att radion får korrekt position,
• kontrollera antenn, koaxialkabel och kontakter,
• se att handmikrofon och högtalare fungerar,
• kontrollera säkring och matningsspänning,
• ladda eventuell handhållen reservradio,
• repetera DSC- och nödprocedurer utan att skicka ett verkligt nödanrop.

PTS har samlad information om nödkommunikation till sjöss.

En fungerande VHF-installation handlar alltså om mer än själva apparaten. Tillstånd, utbildning, identitet, position, antenn och besättningens vana behöver fungera tillsammans när radion verkligen behövs.